Tidiga Munthe-grenen

Ludvig Munthe (1520 -1600)

Den förste med namnet Munthe som blev bosatt, verkade och slutligen fick sitt sista vilorum i Sverige, var ärkedjäknen vid Lunds domkapitel Ludvig Munthe. De tre syskonen Munthe från Lybeck, ärkedjäknen själv, den yngre brodern Hans och systern Elisabeth, hade alla tre i unga år kommit till Danmark, där deras släkting medicinae doctor Johannes Paludan var livmedikus hos änkedrottning Dorothea. Elisabeth, den yngsta i syskonkretsen, född på 1560-talet och död runt 1611, blev gift med den i sina dagars Danmark namnkunnige humanisten och teologen Hans Michelsen, född omkring 1538 och död den 13 december 1601. Han blev 1580 hovpredikant med skyldighet att åtfölja konungen på hans resor och tre år senare guvernör, eller ”tugtemaester” på tidens mustiga språk, för hertig Kristian, den blivande Kristian IV. Efter att tio år senare ha dragit sig tillbaka från hovtjänsten och en tid varit kanik i Lund erhöll han efter Kristian IV: s tronbestigning den synnerligen hedrande befattningen som föreståndare för Sorö adliga skola och klosterjord. Hans Michelsen tog de två bröderna Munthe under sitt beskydd, och utan tvivel var det efter hans förord som de i sin tur knöts som lärare till det danska hovet. 

Ludvig Ludvigssen Munthe (1558 – 1634)

Ludvig var son till Ludvig Munte i Lybeck och föddes där 1558. Om hans uppväxtår är ingenting bekant, men hans livsgärning förutsätter en akademisk utbildning, som han antagligen erhöll vid ett eller flera tyska universitet. Vid tjugofem års ålder vistades han med säkerhet i Danmark, ty 1583 erhöll han en av Fredrik II i Skanderborg daterad fullmakt som ”pagehovmester” vid tronföljarens hov, den första officiella fullmakt som utfärdades för en medlem av släkten Munthe i Norden. Hans uppgift bestod i att vara biträdande lärare åt sin svåger Hans Michelsen, men då denne 1593 lämnade sin befattning, kvarstannade Ludvig som lärare för kungens tredje son, hertig Hans. Sin befattning vid hovet tycks han ha förenat med vetenskapliga studier för 1594 tog han fil. magistergraden vid Köpenhamns universitet. Först efter fjorton års hovtjänst med ett ofta kringflackande liv i de stores följe drog han sig år 1598 tillbaka till det stilla Lund, där han hade sin hemvist i tre och ett halvt decennier. Först kanik vid domkapitlet blev han sedan ärkedjäkne, en av den tidens högsta ecklesiastika befattningar. Han avled sjuttiofem år gammal och fick tillsammans med sin andra hustru och ena dottern sin gravplats i Dionysii nu försvunna kapell i Lunds domkyrka där inskriptionen löd: ”Under denne Steen hviler Eruerdig Hederlig og Höylaerd Mand M. Ludovig Munthe, fordum Archidiaconus, Canonicus og Vicarius her til Domkirken, som hensofv udi Herren d. XXIX April MDCXXXIV udi sit ålders LXXV aar VI måneder 11 dage. Herr samme hviler aerlig, Dygdig og Gudfructig Quinde Sophia Hans datter Salig M. Ludovigs anden Hustru, som döde d XXV AprilMDCXL udi heneds ålders XXXVIII aar oc et halvt og tre maandader. Her ligger begraven Erlig og Gudfröchtig Quinde Biritte Hans datter som döde de XX Martii A:o MDCXVI. — Grana velut Segetum sic corpora virescent Et Virum accipient glorificata decus.” 

Hans Ludvigssen Munthe (1560 – 1601)

Hans var son till Ludvig Munthe i Lybeck och levde mellan någon gång på 1560-talet till den 15.9 1601. Han knöts till det danska hovet, då han år 1585 antogs till medhjälpare åt hertig Ulriks ”tugtemaester” Povel Pederssen men kvarstannade i denna befattning endast omkring ett och ett halvt år, då han tjugosex år gammal utnämndes till kyrkoherde i Tikjöb på Själland, nära Helsingör. Även i denna lantliga prästgård kunde den tidigare prins-läraren få känning av det kringflackande danska hovet. Men hans återstående år blev inte många för endast 41 år gammal föll han offer för pesten, detsamma hände även hans hustru och yngste son. Hans gifte sig 1587 med Catharina de Fine och de två makarna ligger begravna i Tikjöbs kyrka. 1608 satte deras barnen detta epitafium som översatt från latin lyder: ”Åt sin käre fader Herr Hans Munthe från Lybeck som dog i pest 5 sept. år 1601. I sitt 41 :sta levnadsår. — I sitt 15:de tjänsteår i denna kyrka och i sitt 14:de äktenskapsår. — Och åt sin kära moder Catharina Arnoldsdotter, som dog två timmar efter sin make. Åt sin frejdade broder lagd i graven samma dag som sina föräldrar. Reste de överlevande barnen Detta en plikttrogen kärleks monument 1608. Besinna att du skall dö.”

Från Hans Ludvigssen Munthe och Catharina de Fine stammar släkten Munthes samtliga grenar i Norden. 

Arnold var son till kyrkoherde Hans Munthe och föddes 1590 Tiköb på Själland. Efter föräldrarnas död vistades han liksom brodern hos sin farbror i Lund, gick i skola där och skrevs in vid Köpenhamns universitet 1611. Han blev baccalaureus året därpå och fortsatte sedan sina studier vid universitetet i Wittenberg, där han 1616 försvarade en avhandling över ämnet ”De causa materiali”. Året därpå, den 17 maj, disputerade han vid Köpenhamns universitet pro gradu över ämnet ”De tribus locis topicis subjecto, adjuncto, dissentaneo”.

Ett par år senare knöts Arnold Munthe till det av Kristian IV 1619 upprättade domkapitlet och knutna gymnasiet i Lund. Skolans särställning som bildningsanstalt markerades av att fem av lektorerna skulle ha titeln professor. Efter att först ha varit lektor blev han gymnasiets förste teologie professor och erhöll i den egenskapen Stångby och Vallkärra pastorat som prebende. Arnold Munthe avled endast trettionio år gammal och fick sin gravplats i Dionysii kapell i Lunds domkyrka.

Enligt en i flera historiska skildringar återgiven tradition skulle Arnolds dotter Dorothea Munthe under 1678 års fejd mellan Danmark och Sverige genom en personligen iscensatt kupp ha förmått den svenske kommendanten på Hälsingborgs slott att kapitulera. Detta är felaktigt. Dorothea Munthe var då död och har förväxlats med Rasmus Hoffgaards andra hustru. Misstaget torde ha berott på att den andra hustruns namn inte är upptaget på det epitafium som finns i Kropps kyrka och som Rasmus Hoffgaard lät uppsätta redan under sin livstid, närmare bestämt 1660.

Arnold anses vara den svenska  Munthe-släktens anfader.